To good to be true

Idag fick vi veta att vi ska få tapetsera om i vardagsrummet och inte nog med det vi ska få lacka om trägolvet också. Det kommer bli så fint och jag kan knappt bärga mig!! Då har vi bara badrummet kvar att göra om sedan är lägenheten som ny! Eller ja, förutom de fula golven i alla rum utom vardagsrummet då. Men jag klagar inte! Lite persiska mattor på det så! Väggarna kommer bli s vita och fina:)

På tal om något helt annat så har våran lilla katt gått och blvit fet. Försöker aktivera henne så att hon ska bli smal och fin igen men det går inge vidare, hon har numera en hängbuk bestäende av skinn och päls. Stackars lillpullan. Nu blire bootycamp för kattrackarn!

aaooch

Jag har lyckats med det omöjliga igen. Jag har skadat tån så till den grad att jag inte kan stå på den. I sömnen! Jag drömde att jag skönk i snön och försökte sparka mig upp till ytan igen, mitt i allt vaknade av att jag låg och sparkade i sängen somnade om och vaknade på morgonen med en blå öm tå. Jag skulle verkligen inte vilja sova med mig. Jag har tydligen så mycket skumt för mig om natten. Pratar och slåss och skriker och håller på. Tydligen så får Per halvt hjärtattack av mig ibland. Men man ska inte klaga för mycket jag kan ju gå på foten iaf.
Nåväl nu är det dag och jag ska baka den andra laddningen knäck och tänkte även ge mig på konjaksbiskvier. Mumma!! Nu är det bråttom för klockan tre blir det luciafirande på systers dagis!!

I don't think so.

Kanske ska jag göra något nytt med håret. Kanske skulle jag göra det kort. Kanske inte.

Antagligen inte. Jag skulle nog inte våga göra något så drastiskt. Hur som helst är det kul att leka lite med tanken.

To keep or not to keep

Jag vet inte ifall jag ska behålla den eller ej. Den är ltie för vid vid bysten. Det går ju att sy in men är det värt det? Eller ska jag bara leta efter något annat på en gång. Sen så är den ju röd också, sist jag hade rött på mig var kanske 5 år sedan eller mer. Jag blir galen på sånt här.

something's happening

Då var bollen i rullning, jag har redan lyckats boka in två möten varav ett av dem bestämmer våran framtid! Nu hoppas jag bara att allt går vägen på det första mötet och sedan så har vi i princip halva inne. Spännande spännande!!!

Kanske går en av mina drömmar i uppfyllelse, kanske inte

Jag blev så less på att drömma om allt jag vill göra så jag har tagit tag i mina drömmar och sakta har det nu blivit lite verklighet av det hela. Vad det gäller vill jag inte säga innan jag vet att det överhuvudtaget är genomförbart. Men om jag får det här att gå igenom kommer jag vara den lyckligaste kvinnan som gått i ett par skor! Och om det inte går igenom så försökte jag åtminstonde. Hur som helst så är jag glad över att jag försöker.

nothing on my mind

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Jag vet inte, jag har bara tappat all inspiration totalt, samtidigt som jag tror att det jag behöver är att just skriva av mig. Livet rullar på och det är som inte så mycket mer med det. Jag är fortfarande jättekär och lycklig med Per, katten mår bra och vi har börjat få det riktigt fint hemma bara vi får tapetsera om i vardagsrummet nån jävla gång. Terapin går jättebra och jar har gjort enorma framsteg, jag har jättekul med birds och anna dom gånger vi ses och är i allmänhet nöjd med tillvaron.
Men ändå så känns det som att det är så mycket som saknas. Jag saknar platser där solen alltid lyser, jag saknar drömmarna jag en gång hade, jag saknar minnen som saktar tynar bort och jag saknar vänner som jag sakta glider från. Framförallt saknar jag mina vänner. Men när det gått så mycket tid ifrån varandra är det väl svårt att ta tag i relationer igen och hitta tillbaka. Men ändå så saknar jag några av er så mycket att det nästan gör lite ont. Vi satt och pratade jag och Per för någon dag sedan. Om vårat framtida bröllop och då kom jag fram till att jag har så många fina vänner som jag vill ska vara närvarande, som jag inte vill fira den lyckligaste dagen i mitt liv utan. Inte för att vi ska gifta oss riktigt än, men ändå jag vill ju dela den dagen och alla andra dagar med mina vackra vänner. Och jag måste säga att jag inte har långt till tårarna när jag tänker på att jag glidit ifrån dessa vackra människor som jag ju faktist har älskat och älskar. Som jag saknar så otroligt mycket. Vars hittar man orken att kämpa för sina vänner, hur hittar man tillbaka till varandra, är det meningen att jag ska hitta tillbaka till alla av dem? Jag vet faktist inte, men vad jag vet är att jag saknar mer än vad jag visar. och nu har jag rabblat ur mig en hel novell känns det som men men, det var skönt att lätta på hjärtat! Nu ska jag baka lussekatter och knäck.
På återseende!