I helgen har jag varit i Bredbyn hela helgen och städat ur farfars (och farmors) hus. Det kändes inte lika tungt den här gången. Möblerna var borta, tavlorna var borta, minnena kändes som från en annan livstid och dofterna fanns inte längre kvar. Denna gången var det bara ett tomt hus med gamla tapeter och slitna golv. Efter att ha städat ur huset och tagit ett sista andetag i vad som varit min enda trygghet klev jag ut och stängde dörren för sista gången. Lite jobbigt kändes det ju såklart att någon annan ska bo på junselevägen 42. I alla fina minnen från varenda del av huset ska någon annan bo och skölja över våra minnen med sina egna. För deras skull hoppas jag att de tar vara på kärleken som huset är fyllt av från golv till tak och skapar nya vackra minnen. Jag har haft de bästa stunderna i mitt liv i det där huset och hoppas innerligt att den nya familjen får uppleva samma underbara frid som jag fått uppleva på denna plats.
Jag älskar dig farmor och tänker på dig vareviga dag, jag kan inte förstå att det snart gått två år sedan du gick bort. Jag saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar